- . h e j d å . s o m m a r . -
Innan idag började jag tänka på min gamla blogg (sloarez.blogg.se - läs och skratta). I min "storhetstid" skrev jag fem inlägg varje dag. Visst det var inga noveller till inlägg, men alla inlägg var väldigt planerade och genomtänka. Nu tar det mig månader att ta mig tid att skriva ett...
Att jag skriver halv elva en onsdagskväll i augusti är troligen för jag känner mig så sjukt instängd i mig själv. Har spenderat min tid mer eller mindre sängliggande sen i söndags och rösten försvann i måndags. Det är faktiskt första gången sen jag vet inte när, som jag varit hemma från jobbet i flera dagar. Vet fortfarande inte om jag orkar jobba imorgon. Idag var det så illa att jag var yr, svimfärdig, illamående, matt och hade tryck över ansiktet större delen av dagen. Känns som någon hybrid av corona/influensa och förkylning. Menmen, än så länge har Josef klarat sig och T var sjuk i helgen men är frisk nu så det är skönt. Hellre jag liksom.
Planen var egentligen att jag skulle åka upp till Luleå imorgon men det avbokade jag i måndags. Förra gången jag var där var jag också sjuk och fick kämpa mig igenom besöket med ett stenhårt lock för ena örat som inte släppte på flera dagar efter jag kom hem och med rinnande näsa. Det orkar jag inte gå igenom igen.
Annars rullar livet på. Sommaren är över. Eller det var den väl redan i juni. Skittråkigt i alla fall eftersom jag till 100% är en sommarmänniska som lever för de få månaderna per år som bjuder på värme och sol.
Något jag upptäckt efter mammas död och min totala kollaps efter det är att jag har mycket närmre till ångest nu. Panikattacker/ångest och depression. Säger inte att detta är vetenskapligt sant men det är som att eftersom jag lidit av det tidigare så ligger det där och bubblar hela tiden och aktiveras enklare nu. Hade två såna aktiveringar under semestern. En när jag insåg att vädret inte skulle bli bättre och jag insåg att det kommer dröja flera månader av mörker och kyla innan jag får känna värme igen och en när jag insåg att min semester snart var slut.
Men september kommer bli bra tror jag. Oktober också (kanske). Jag fyller ändå år men sen blir det tungt.
Ska försöka skriva oftare. Speciellt nu i september. Tror det kommer bli kul att dela med mig av vad som händer då.
Nu ska jag sova, mitt huvud väger bly.
Ta hand om er!
Puss
- . e t t . å r . t i l l . -
Det gör så galet ont. Det är verkligen som att hjärtat skriker.
Det är inte som hjärtesorg, då skriker hjärtat för att påminna oss om att vi lever.
Mitt hjärta skriker ett bottenlöst skrik.
Ett skrik som skär in i själen och som skriker för att: h o n ä r d ö d.
Jag skulle kunna skriva tusentals sidor fulla med beskrivningar om hur det känns. Hur det känns att varje dag, flera gånger om dagen känna kalla kårar genom kroppen och paniken när hjärnan flashar tillbaka till den dagen eller dagen jag var tvungen och säga hejdå.
Smärtan är lurig, riktigt lurig. Den lyckas få en att återuppleva allt till punkt och prickar. Något kärlek eller lycka aldrig lyckats med.
Jag skulle som sagt kunna skriva sidor, men något jag fastnar i, verkligen fastnar i, är hur man kan glömma.
Det var det första jag tänkte på varje gång jag vaknade på morgonen och allt jag tänkte på innan jag somnade i flera månader. Men nu kommer jag på mig själv med att kunna gå timmar utan att tänka på det. Men då kommer skulden, hur kan man glömma något sånt, hur?
Den delen är nästan som en dröm, där finns inte sanningen och allt är som det ska. Men sen så blir jag påmind och då sköljer allt över mig igen och hjärtat börjar sin skrikande sång och jag faller till golvet för det gör så ont. Det gör så ont så jag kan inte andas.
Det är som att plågas. Som att drunkna om och om igen. Men det funkar att förneka det, gå in i min dröm igen och låta mig luras till en ny sanning. Typ som när jag drömmer och hon är där.
När vi pratar som vanligt och vi kramas och vi skrattar eller bråkar.
Men hon är som smått genomskinlig i mina drömmar nu. Jag vet alltid att jag drömmer för det är som att drömmen skaver.
Som att hon inte hör hemma där.
Det är tortyr att glömma. För när jag glömmer så hinner jag tänka så många tankar och det kommer göra uppvaknandet så mycket mer smärtsamt.
"Den här serien skulle mamma gilla", "Jag ska fråga mamma", "Mormor"
Jag hittade mejlet när jag rensade ut min jobbdator innan jag slutade på Pulsen. Jag hade helt glömt att jag skrivit det. Jag vet att det fanns fler. Som ett där jag fick skriva och säga att jag inte kunde jobba en dag för jag var tvungen och åka upp och säga hejdå till min mamma innan det var försent. Men det mejlet kunde jag inte läsa igen.
Jag vet inte varför jag sparade detta mejlet. Men någonstans ger det mig tröst. Som ett bevis för att jag faktiskt har gått igenom det. Att jag går igenom det. Den påminner mig om att det är sant.
Man säger att hoppet är det sista som lämnar kroppen, när ska mitt hopp ta slut? Eller när ska förnekelsen släppa? Jag vet ju, men det känns så bisarrt.
Så sjukt och galet. Men ytterligare ett år har gått och jag påminns varje dag. Häromdagen påminde Snapchat mig för "Kontakten mamma har precis blivit medlem" och då slog det mig, hennes nummer tillhör någon annan nu och allt jag har kvar är vår konversation.
Hon är grön på linkedin men jag kommer aldrig få ett meddelande igen och jag upprepar flera gånger om dagen hennes röst i mitt huvud för att inte glömma hur hon lät. För det är allt jag har kvar, minnena.
- . m a m m a . -
Har du hört mamma vad läkarna säger? Har du hört?
jag förstår ingenting av vad de säger.
Jag förstår inte vad de säger mamma. Kan du förklara för mig?
Pappa gråter och förmågan att tala har lämnat mig.
Jag grät i duschen innan mamma men vad som var vatten och vad som var tårar vet jag inte. Jag tror inte ens duschen var på, nu när jag tänker på det.
Hur kan jag ha en son mamma, en son? En son som du inte känner och som aldrig kommer att känna dig.
Hur kan livet fortsätta mamma? Hur kan dag bli natt och natt bli dag. Hur kan jorden fortsätta snurra och stjärnor fortsätta lysa.
Du dog mamma, har du hört något så dumt? Dog.
En del av mig vill skratta åt det. Liksom hur dumt är inte det? Sant är det ju inte heller. Du har inte lämnat mig. Det kan inte vara sant. Det är ju inte ens logiskt. Bara dumt, så otroligt skrattretande dumt.
Läkarna säger att det inte finns något mer att göra mamma.
Hur kan det vara sant? Du har ju kämpat hela ditt liv och du är ju känd för att vara så envis.
Sköterskorna säger att jag måste skynda mig mamma, om jag vill hinna säga hejdå. Vad menar dem mamma? Vadå hejdå? Jag förstår inte.
Vi pratade ju förra veckan.
Jag vet inte vad jag ska säga mamma. Allting gick så fort och vad säger man ens till en sten?
Jag är gravid mamma. Allt det vi pratade om ska nu bli verklighet men han ska födas tre dagar efter din dödsdag mamma. Hur ska du träffa honom då?
Han föddes 24 mars mamma. En dag tidigare som om det hade hjälp till att ni skulle träffats.
Han heter Teyon mamma. Teyon och han är perfekt.
Psykologen säger att det är upp till mig nu. Att han får lära känna dig genom mig nu. Men vart börjar jag ens berätta om dig mamma?
Jag fattar det ju fortfarande inte...
- . t i d e n . l ä k e r . i n g a . s å r . -
jag tror inte ni förstår hur svårt det är att följa mina två senaste blogginlägg som snart är ett år gamla. Det är svårt att vara inne här för allt är så lämnat i sorg. Men det är väl just det, att sorgen aldrig lämnar en.
Tiden läker alla sår.
Det var någon som sa det till mig, när jag var mitt i sorgen. När jag stod i mitten av orkanen. Jag kom på det häromdagen. Där och då lät jag bara allt rinna av mig. Jag var så uppslukad av min sorg. Tiden läker inga sår.
Det finns ingenting att läka. Min mamma togs ifrån mig på ett hemskt och brutalt sätt. Har man aldrig sett vad en sjukdom kan göra med en människa, hur den kan bryta ner en, förgöra varje cell och det som gör just den människan till vem den är. Snälla, låt det då va.
Ett år har snart gått.
Jag kämpar varje dag. Det är en konstant kamp mellan sorg och glädje. Jag känner en sån glädje för det här barnet. Han är så efterlängtad och älskad. Det har han varit sen innan han ens fanns. Den glädjen och lyckan tar mycket plats i min vardag. Speciellt nu, bara dagar innan han är beräknad.
Men som en ovän, en fiende som bara vill ens värsta lurar också sorgen.
Hela tiden redo att göra sig påmind.
Jag förstår inte hur jag överlevde.
Det känns som jag blöder, som om jag håller på och dö varje gång jag minns vad som hänt. Som att jag drunknar. Och varje gång är jag lika förvånad att jag finns kvar. Hur kan inte detta som gör så ont döda mig?
Jag minns dig som en dröm.
Jag har gått till psykolog i ett år nu, trots det så känns det som min hjärna kämpar på övertid för att förstå. Är det som hänt verklighet eller är faktumet att jag haft ett liv med en mamma en fantasi? Hon känns som en fantasi. Det värsta är hur alla bevis försvinner. Min samtalshistorik, mina bilder, sms. Du hamnar längre och längre bak där.
Aldrig glömd, men ett minne. Hur kan du bara vara ett minne nu?
Jag saknar allt med dig. Dina kramar, din röst, ditt skratt och din närhet.
Allt det togs ifrån mig, redan innan du försvann.
Jag har hållit en stor del av min mammas död privat, för jag vet att det är vad hon hade velat. Fanns det en människa med högre integritet?
Men samtidigt har jag känt mig som ett barn som skriker för uppmärksamhet.
Jag vill att människor ska veta vad som hänt, förstå det traumat. Förstå vad jag varit med om och vad det gör med en människa. Förstå hur det bröt ner varje cell i min kropp och lämnade mig med mardrömmar och djup ångest.
Det är lätt att minnas i det huset.
Att komma hem till pappa väcker mycket känslor. På ett sätt är det som tiden stått still. Som att du kanske bara är bortrest eller på jobbet. Men sen går man in i biblioteket och ser minnesböcker och brev som skvallrar om verkligheten. Bilden på dig i hallen när man kommer in och texten pappa skrivit, de gör det också svårt att förneka.
När pappa och jag pratar om dig så börjar vi gråta. För då går det inte att förneka längre. För vi vet vad som hänt och hur det gick till.
Ja, ett år har snart gått.
Hur kan jag ha levt ett år utan dig? Hur kan du ha missat ett år? Det finns fortfarande så mycket saker jag tänker att du hade tyckt om att kolla på, göra, uppleva, äta. Jag tänker så ofta att jag ska skicka tips till dig. Tills jag kommer på. Du finns inte mer. Jag måste göra allt själv nu, uppleva allt själv. Leva för dig. Den värsta delen är att detta är bara det första året, av många som jag har kvar utan dig.
Så nej, tiden läker inga sår.
Vad ska den läka? Det kommer aldrig sluta göra ont. Men med tid kommer jag balansera det bättre. Vill jag tro och hoppas.
†
- . I . m i n a . d r ö m m a r . . . -
Jag önskar att jag om nätterna drömde om dig.
Att du höll dig levande genom mina drömmar. Att jag fick höra din röst igen eller värma mig i en av dina kramar. Att vi där skulle prata som vi gjorde.
Att du där aldrig lämnade mig.
Jag önskar det trots att jag vet att jag varje morgon hade vaknat upp hjärtkrossad när jag insåg att det bara var en dröm och att du fortfarande var borta.
Men i mina drömmar hade du fortfarande levt kvar.
Idag har det gått tre veckor. Tre veckor sen jag skrek rakt ut i smärta och föll ner på golvet utan att kunna ställa mig upp igen.
Tre veckor av den livstid som är kvar utan dig.
Tiden har spenderats med att gråta, sakna och sakta försöka förstå vad det är som har hänt och vad det betyder för framtiden.
Men det är svårt.
Hjärnan är komplex och spelar mig spratt varje dag. Jag känner ofta skuld över att jag glömmer att du är borta och varje gång jag minns så krossas mitt hjärta igen.
Kroppen har förstått i alla fall, den sa stopp efter en vecka.
Då visste jag att jag inte kunde fokusera på någonting annat än sorgen. Läkaren sjukskrev mig för depression och ångest. Och både han och min psykolog tyckte inte att jag skulle arbeta.
Inte jag heller, där under all min förnekelse.
Jag lever mitt liv i förnekelse. Varje dag tänker jag att: ”jag ska ringa mamma”, ”jag ska fråga mamma”, ”mamma lär veta”...
men det byts snabbt ut mot verkligheten att jag inte har någon mamma mer. Att allt det vi hade framför oss aldrig kommer bli av.
Jag känner mig snuvad på en framtid som aldrig kommer bli av.
Begravningen närmar sig nu, dagen då jag måste säga hejdå. På riktigt. Då förnekelsen måste få ett slut. Jag välkomnar inte den dagen.
Jag vill bara leva i en värld med dig i den.
I mina drömmar hade vi kramats och pratat och glömt allt vad cancer och död var. Jag hade hållit din hand och aldrig släppt taget.
Vi hade varit tillsammans precis som du ville.
Men jag kan inte leva i drömmar och du kan inte komma tillbaka.
†
v a r t . t o g . d u . v ä g e n . m a m m a ?
I måndags dog min mamma.
Det var väl en mening jag aldrig trodde jag skulle säga eller skriva.
Men nu måste jag det.
När jag fick beskedet skrek jag rakt ut. Jag skrek och jag grät och jag kunde inte andas.
Jag bara föll ner på golvet och skrek efter dig. Jag bad dig att inte lämna mig. Att komma tillbaka.
Jag tog mig till sängenkanten för att be till Gud att få dig tillbaka. Men jag föll ner på golvet istället för knäna kunde inte bära mig.
Sen satt jag så och tjuten gick över till något annat. Något stilla och tyst. Tårarna torkade upp och jag hamnade i en försjunken tomhet,
i ett vakuum.
Någonstans där kom Josef hem. Apatiskt la jag mig bara ner på sovrumsgolvet och lät tomheten ta mig. Sen kom Cairo och la sig bredvid mig som om han frenetiskt försökte bota mig. Och så låg vid där bredvid varann och jag undrade om mamma såg oss nu.
Sen pratade jag med pappa och insåg att mamma aldrig kommer tillbaka igen.
Han förlorade en livspartner, en kärlek och en fru och jag förlorade min mamma, min trygghet och min bästa vän.
Jag får så många tankar.
Varför kan jag inte känna henne?
Var tog du vägen?
Väntade mormor och morfar?
Får vi ses igen?
Jag känner mig som fem år gammal. Vi hann ju inte med allt vi skulle. Jag hade så mycket mer att prata med dig om. Att fråga dig om. Jag fick inte tillräckligt många kramar och jag fick inte säga att jag älskar dig tillräckligt många gånger.
Väntar du på mig när det är min tur?
Jag känner mig som fem år gammal för mitt hjärta är i bitar och den enda som kan trösta hittar jag ingenstans.
Livet kommer aldrig mer bli detsamma och jag kommer spendera en livstid med att sakna dig.
Mitt försjunkna vakuum har bytts ut nu. Gråtattackerna har kommit tillbaka och jag vet inte hur jag ska sluta gråta. Ta tag i mig själv igen och orka leva.
Jag har varit i Uddevalla sen i tisdags. Vi har varit hos Fonus och ordnat allt med begravningen och med hennes annons. Den kommer ut imorgon och det kommer fortfarande kännas helt overkligt även om det står i tidningen.
Jag spenderade flera minutrar i tisdags med att leta efter henne.
Hon finns överallt i huset men jag hittar henne ingenstans.
Igår valde vi ut en gravplats men förnekelsen inom mig förstår inte varför.
Jag känner mig som fem år gammal för det var inte såhär det skulle bli.
Jag fick en gråttatack i bilen utanför Jysk idag. Det kommer liksom bara över mig. Lyssnade för första gången sen det hände på musik i bilen.
Njuter inte av musik längre. Lyssnade på en av sångerna som mamma valt till sin begravning påväg till psykologen igår och fick en gråttatack mitt i stan. Men min psykolog sa att det var fullt normalt så det är väl bara att vänja sig.
Jag känner mig som fem år gammal för jag behöver min mamma.
Jag vet inte varför jag skriver det här egentligen. Det är mitt sätt att bearbeta sorgen tror jag. Och ge andra en förklaring till varför jag inte skriver här eller lägger upp något på youtube. Varför jag inte är som vanligt. Varför jag kanske upplevs som lite off? Jag vet inte, jag brukar gömma mitt mående ganska bra, men utifall.
Men jag vill bara säga att jag är förstörd och jag mår inte bra. Jag vet inte när jag gör det igen. Jag uppdaterar när jag orkar helt enkelt.
Sen vill jag säga tack till alla som hört av sig och som dagligen visar kärlek, ni är fantastiska!
Men jag ber också om tid att bearbeta detta och jag hör av mig i den mån jag orkar.
†
- . y o u t u b e & s o l s k e n . -
Hej på er i detta fina januariväder!
Hoppas allt är bra med er och att ni njuter av helgen.
Jag har Ä N T L I G E N bestämt mig hörrni,
jag ska nog fasiken börja med youtube!!
Jag vet att vissa kanske bara, eeeh what? Men jag är riktigt pepp faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig är det mest för att jag tycker det är riktigt roligt att sitta och redigera och lägga på effekter osv i premiere pro. Men sen gör jag faktiskt ganska mycket roliga saker och det kan vara kul för er att hänga med på tänker jag. Eller vad tror ni?
Inte för jag kommer bli någon Bianca Ingrosso eller så. Har ju ett heltidsarbete så kommer inte kunna "vlogga" (lol att jag använde det uttrycket och lol för att jag använde lol) dagtid eller så utan det blir nog bara på helgerna.
Men tror det blir mer ett komplement till min blogg. Tänkte på det nyligen faktiskt, är jag den sista som bloggar? Känns så ibland...
Kommer nog lägga upp lite olika längder på vloggarna också. Vissa kanske blir ca 10 min långa och några blir kanske 30min. Beror på ämnet.
Hoppas ni tycker detta ska bli kul!
Vet inte riktigt när den första vloggen kommer upp men tror ganska snart. Tror jag kommer åka och köpa en kamera idag. Vet hur jag är och jag kan typ inte hålla mig när jag väl bestämt mig 😚
Blir ett kort inlägg för ska försöka ta tag i dagen här och njuta av solen. Ville mest meddela denna stora nyhet, haha. X
//Känns overkligt att se sig själv på video, why? //
- . m i n . h u d v å r d s r u t i n . -
Hej på er,
känner att jag är i ett litet blogg- mood så passar på att skriva medans det varar. Jag älskar att skriva men orken att göra det kommer och går tyvärr.
Det kanske inte märks för er men det ligger mycket tanke och jobb bakom de flesta inlägg jag lägger upp.
Idag tänkte jag skriva lite mer om min nya hudvårdsrutin.
Vill dock börja med att säga att detta är min hudvårdsrutin och detta fungerar för mig och det betyder inte att det kommer fungera för dig.
Alla är vi olika.
Vill du ha hjälp som är anpassat för dig och din hudtyp eller dina problemområden så rekommenderar jag dig att kontakta en specialist.
Tänkte börja med att skriva lite bakgrundsinformation som kan vara bra och veta.
Jag har tyvärr aldrig varit en person som brytt mig mycket om smink/hudvård. I högstadiet använde jag liksom min mammas foundation och blandade den med en bronzer för att få den mörkare (jises). Min hudvårdrutin bestod ofta av billiga märken och med noll koll på vad min hud egentligen behövde.
Som tur är har jag alltid haft en bra hud så jag har väl "kommit undan". Men från att jag var ca 15-26 skulle jag säga att min hud alltid varit fet och jag har lätt att få finnar. Därför använde jag ofta produkter för just fet hud med tendens för finnar/porer osv.
Apoteket hade bra produkter för detta.
Men jag ska också säga att jag har varit slarvig: Somnat med smink, inte sminkat av mig tillräckligt, använt dåliga produkter, inte druckit tillräckligt med vatten, ja listan kan göras lång.
Anyway, jag tror det var i början på detta året som jag märkte att min hud ändrades. Jag fick dålig hy. Jag hade använt sämre produkter ett tag så jag gick tillbaka till att använda mina produkter från apoteket men det hjälpte inte, eller inte som tidigare i alla fall. Jag antog det hade med stress att göra då hela året varit stressigt inför bröllopet.
Sen i april började vi arbeta hemifrån och jag slutade använda smink varje dag och det tror jag hjälpte lite och det blev väl aningen bättre.
Sen kom bröllopet och tiden efter var stressig för flytt osv.
Så jag trodde problemen hörde ihop med det.
Sen började jag tycka att mitt smink inte blev bra, det satt inte bra eller såg inte bra ut. Började kolla mer på youtube och där sa verkligen alla att nyckeln till en bra makeup är bra hudvård.
Men jag kände mig väldigt lost då jag inte har ett intresse av hudvård. Speciellt eftersom mina tidigare produkter inte verkade hjälpa längre.
Så jag bestämde mig för att boka in mig på en behandling där ett proffs kunde kolla på min hud och säga vad "felet" var och hjälpa mig med produkter för att lösa det.
Sagt och gjort, 27 november besökte jag LenHud här i Borås och gick på en behandling som heter "Signature" där de helt baserar behandlingen efter dina behov. Min hudvårdsterapeut heter Therese och hon var så duktig!
Jag var ganska rakt fram med att jag kände att min hud ändrats och att mina "gamla" produkter inte längre hjälpte. Jag tyckte min hud kändes torr men att tidigare hade jag alltid haft fet hud. Hon gjorde en hudanalys och kom fram till att jag var yttorr men att min hud är fin. Jag behövde bara hjälpa min hud lite på traven för att den skulle bli bra igen.
Behandlingen höll på i 60min och jag är tyvärr ingen person som älskar att få behandlingar så jag tyckte inte det var så mysigt men jag måste säga att resultatet blev väldigt bra. Och det är det viktigaste!
Efter behandlingen visade Therese mig några nya produkter som hon rekommenderar vilka är produkterna på bilderna. Allt förutom peelingen kommer från märket Medik8.
Det jag köpte med mig var rengöringsmoussen, ett dagsserum och ett kvällsserum. Resten hade jag produkter kvar hemma som jag ville använda upp och som fungerade för mitt problem. Något som Therese också hjälpte mig kolla, så snällt!
Nu till priserna...
Medik8 är verkligen inget billigt märke (enligt mig).
Hade jag köpt allt jag behövde så hade prislappen hamnat på ca 4000kr.
Nu blev det cirka 1300kr (om jag minns rätt) för de tre produkterna.
Var sedan tillbaka i mellandagarna och köpte det ansiktsvattnet jag skulle ha och den kostade runt 300kr.
Vad tycker jag då?
Jag tycker att min hud har blivit såå mycket bättre. Josef säger det också. Sminket sitter bättre och huden ser fastare och friskare ut. Jag har fått en del nya finnar men det var väntat. Therese sa att det skulle hända och att det var något vi ville skulle hända för vi vill få ut och bort det som ligger under huden.
Ska tillbaka på en ny behandling i slutet på januari och då ska hon få kolla på min hud igen och se om det har hjälpt och om jag ska fortsätta med dessa produkterna eller lägga till/ta bort något.
Vet inte om detta hjälper någon annan men jag kan verkligen rekommendera att lägga pengar på att besöka en salong som vet vad de sysslar med som kan hjälpa dig med din hud. Visst att det kostar men ibland kan det vara värt det istället för att fortsätta använda dåliga märken som kanske inte ens hjälper för dina problem.
Speciellt om du är i ungefär samma ålder som mig (närmare 30) för då behöver din hud helt andra saker än när du var 20.
Jag vill också verkligen rekommendera LenHud (i alla fall i Borås), de är alltid så snälla och hjälpsamma. Inga frågor är dumma och de är verkligen tillmötesgående.
Detta var allt jag tänkte skriva om min hudvårdsrutin idag. Ställ gärna frågor så ska jag svara så gott jag kan.
X
- . 2 0 2 0 . -
Hej på er och gott nytt år!
Kan inte riktigt fatta att vi är inne på ett nytt år. Känns som man fortfarande sitter och hoppas på att 2020 ska vända och bli det roliga och spännande året man hoppades på. Meeen jag har mina förhoppningar på 2021 istället. Även om de är låga med tanke på 2020...
Jag hoppas ni mår bra och att julen var mysig och att nyår var lugnt. Detta året var första året sen jag var 1 ½ som jag inte firade med mina föräldrar. Corona suger men så är det. Istället firade jag, Josef och Cairo hemma själva men det var mysigt det med.
Nyår blev likadan. Bara vi tre. Jag är inget fan av nyår så detta året skilde sig inte direkt jätte mycket från andra år. Har gett upp om nyårsfester och allt sånt där. Man blir bara besviken ändå. Något som jag dock väntar på är förbud mot raketer. Hur, HUR har inte det blivit förbjudet ännu??? Jag tänker på allas välmående såklart men mitt hjärta går itur när jag ser hur rädd Cairo blir. Fy fan. Vill fan bara slå alla idioter som skjuter raketer mitt i stan i huvudet med något hårt🙃
Men som sagt, hoppas ni mår bra, själv håller jag på och komma ur en ganska jobbig period. De senaste 3 månaderna har varit fruktansvärt jobbiga för lite olika anledningar och för några dagar sen upplevde jag en panikångestattack igen. Det har jag inte gjort på flera år så det var en obehaglig känsla att uppleva igen. Då kände jag att jag var tvungen att "ta tag i mig själv" igen och gör nu vad jag kan för att förbättra min situation.
Vet att många tycker det är tråkigt när jag inte skriver ut vad jag menar men det är otroligt privat och jobbigt men jag är evigt tacksam för er som vet och som stöttar. Ni är guld värda 💗
Annars då? Tänkte jag skulle dela med mig av mitt 2020, har inte så mycket annat att dela med mig av nu såhär tre dagar in på nya året. Fick ett mejl från blogg.se för någon dag sen som sa att det var en hel del besökare som tittat in sen jag loggade in sist så kände det var dags att skriva. Jag saknar att prata med er.
Här kommer i alla fall ett antal bilder från året som varit och vad som hände då. Stor kram!
januari.
Året började nästan oförskämt bra med en resa till Egypten. Där låg vi en vecka och solade och hade det gött. En vecka efter åkte vi till London för shoppning och veckan efter det åkte jag med jobbet till Polen för att hälsa på våra kollegor där nere. Inte trodde man att det skulle dröja på obestämd tid innan man fick resa igen...
februari.
Fokuset efter resorna låg helt på bröllopet som var ynka åtta månader bort. I februari var vi och kollade på lokalen igen för att friska upp minnet och kolla av frågor och funderingar.
Detta var första gången vi var tillbaka sen vi bokade in oss i maj 2019...
Här dukat till ett vinterbröllop och jag kunde inte tänka på något annat än att vi skulle få det så fint när vi inredde det.
mars.
Denna månad låg helt på att försöka hitta på roliga saker utomhus med Corona som tog över hela världen. Vi besökte bland annat Nordens ark och spenderade en dag utomhus i solen med massa fina djur. Hur fin natur?
april.
I april var fokuset igen mer på bröllopet. Med endast fyra månader kvar så var det dags för vår hemsida att komma upp och inbjudningarna gick ut. Så spännande efter att ha jobbat med den i kanske fyra månader? Den blev så fin! Påtal om hemsidan, fick meddelande från bröllopssajt.se (där vi har den) att vårt abonnemang håller på och gå ut och om vi inte förnyar det så försvinner den sista januari. Vi kommer såklart inte förnya den då den inte längre har en funktion men ändå sorgligt. Var du på bröllopet och vill kika in en sista gång så gör det 😉
Bilden på mig och Josef är vår framsidebild för bröllopet och i april hade vi även avsmakning av bröllopstårta. Vann gjorde tårtan i mitten. Så god!
maj.
I maj började det varma vädret komma och det blev en tur till kosteröarna för avkoppling och sen åkte jag med Jossis till Hamburgsund för att träffa Linn och dricka goda drinkar och äta god mat.
Josef och jag provade även en ny planka i Göteborg på just Nya plankan. Den var god men den slår fortfarande inte Norrköping.
juni.
I juni var jag på konsultation för näsplastik i Göteborg på Akademikliniken. Bokade in en operation nionde september men avbokade den sedan. Den är framflyttad på obestämd tid.
Kan dock rekommendera kliniken för deras bemötande. Så snälla!
juli.
Juli, här kan man snacka om att nerverna började kännas av ordentligt. Vi firade dock Cairo förste juli när han fyllde tre år. Herregud, hur gick tiden så fort? Sen 9-10 juli åkte jag och Josef till Ystad och kopplade av en månad innan bröllopet. Väldigt behövligt!
Den sista informationen innan bröllopet gick också ut och där informerades det om att vi skulle gifta oss utomhus om vädret tillät och hur vi hanterade corona och självklart en uppmaning att INTE komma om man inte mådde bra.
augusti.
Och så kom månaden och så kom dagen. 32 grader och strålande sol. Nerver som släppte, människor som grät och skrattade. Jag som svettades som en gris och allt gick bra! En så fin och rolig dag men som jag varje dag är tacksam är över. Något annat som jag också är tacksam över är att ingen blev sjuk. Vi tog till extra åtgärder för att se till att det inte skulle hända men man vet aldrig.
september.
Som om ett bröllop inte var nog så bestämde vi oss i juli/augusti att flytta. Förste september fick vi nycklarna till vår nya lägenhet och första helgen i september flyttade vi in. Fasiken va jag hatar att flytta ändå tror jag inte detta är sista gången vi gör det...
oktober.
Oktober, jag fyllde 28 och firade med några fantastiska vänner och jag och Josef åkte en sväng till Stockholm och firade lite snabbt. Även tackkorten från bröllopet gick iväg och vi fick så fin respons! Älskar att vår dag fick bli en höjdpunkt för andra i detta corona-mörker.
november.
I november tog jag tag i min hy. Tänkte skriva ett separat inlägg om detta men det var väl värda pengar och min hy har nog aldrig mått såhär bra. Komiskt hur man på utsidan kan se välmående ut när man på insidan mår mindre bra...
december.
Och så var det december. En månad fylld av allt annat än glädje men som ändå var fin i sig.
Jag fick blommor och ett presentkort från fina kollegor som grattis för bröllop och födelsedag, galet hur kollegor kan göra så mycket. Och en bra chef, tacksam att jag har det nu.
Sen kom julen och såhär såg jag ut. Älskar min nya klänning. Längtar tills jag kan ha den barbent strosande på gatorna i Paris.
X
- . H u r . v a r . h e l g e n ? . -
Hej på er fina läsare!
Hoppas ni hade en mysig helg. Tycker det är galet hur snabbt helgen går. Denna gick troligen extra fort för vi var i Stockholm fredag till lördag.
En sak jag insåg när vi strosade runt på Stockholms gator var att jag faktiskt saknar Stockholm lite grann. Trodde inte jag skulle göra det efter min tid i Stockholm för några år sen men kände faktiskt (nästan) mig lite sugen på att flytta, galet!
Vi åkte upp efter jobbet i fredags och kom fram ungefär 21.30. Vi stannade påvägen och käkade på Jureskogs. Första gången men det var helt okej. Tyckte cheeseburgaren var ganska smaklös men hallå, man kunde köpa popcorn, bara där var det en fullpott.
Vi bodde på Radisson Blu Royal Viking. Aldrig bott där innan men det ligger vädligt centralt och med parkeringshus mittemot hotellet så det var skönt. Mitt första intryck var sådär om jag ska vara ärlig. Så fort man kommer innanför dörrarna möts man av en super livlig bar med hög musik och massa människor (hej corona). Sen ställer man sig i kö för att checka in i receptionen och medans man väntar och hoppas att ens rum inte är nära detta kaos så kommer en tjej gående förbi och kaskadspyr! Vart helt chockad först och äcklad...
Sen får vi komma fram till receptionen och den stackars kvinnan där håller på och dö av allt kaos som verkat hända under kvällen. Inkluderat den super fulla kvinnan som vi precis såg. Receptionisten var i alla fall super härlig och uppgraderade vårt rum som kompensation för vårt välkommnande.
Tog ingen bild på rummet för vi skulle bara sova där så la ingen större vikt på utseendet men det var godkänt.
Vi såg några avsnitt av Big bang theory och sen gick vi och la oss.
I lördags vaknade vi och gjorde oss iordning, checkade ut och gav oss ut på stan.
Jag hade bokat bord på Yellow för brunch 12.00 så vi stack först till Victoria's Secret som ligger i Gallerian och kikade där. Är så ovan att prata svenska med personalen, besöker ju alltid den butiken när jag är i London. Kul i alla fall och ha större butiker i Sverige även om utbudet var betydligt sämre än i tex. London.
Vad tyckte vi om Yellow då?
Har hört ganska gott om det stället så hade en del förväntningar. När vi kom dit några minuter innan de öppnade så hörde vi bara dunkande musik innifrån lokalen. Då kände jag bara "åh neeeej", hatar restauranger och ja, egentligen alla ställen som kör så hög musik att man inte kan prata. Ja, jag är en tant.
Musiken lugnade dock ner sig tills att de öppnade och vi fick sätta oss till bords. Inredningen var väldigt industriell och man såg rakt in i köket vilket Josef älskade. Från att vi fick komma in 12.00 och tills att vi fick maten tog det ca 17 min! Galet snabbt. Vi hade nog ätit klart ca 12.45 och lämnade någon minut efteråt. Vi är väldigt effektiva och gillar inte att sitta och dra oss.
Jag tog pannkakorna och Josef tog chrispy chicken burger. Jag tyckte pannkakorna var goda och lätta och det var precis lagom med tre. Däremot hade jag önskat mer varierade bär än bara blåbär. Josef älskade burgaren och förälskade sig i dressingen och såsen. För Josefs del slog detta The breakfast club men inte för mig.
Efter vi käkat klart hämtade vi bilen och åkte till Mall of Scandinavia och shoppade lite. Bland annat en snygg korg från H&M och nya handdukar från Lexington. Men det var för mycket folk där så vi åkte ganska snabbt.
Nu sitter jag och väntar på att Josef ska komma hem med lite Pizza hut och sen ska jag fortsätta tvätta. Ta hand om er X
- . m a r i a . 2 8 . 2 8 . -
idag är det lördag, hur mår ni idag? Hoppas ni mår toppen och att ni myser riktigt ordentligt denna gråa lördag. Jag själv mår som jag förtjänar idag.
Igår hade jag mitt firande av min födelsedag med världens härligaste gäng med tjejer. Vi började med lite drinkar och mat på Pinchos och sen fortsatte vi hemma hos mig med lite härligt tjejsnack och fler drinkar och bubbel. Herregud, har inte druckit på länge så man kan ju säga att man mår som man förtjänar nu 🙃. Men vi hade såå kul! Tror inte jag har skrattat så mycket på länge!
Passade på och invigde mina nya ögon igår också, haha fy vad det lät mindre trevligt. Jag har länge tänkt på och köpa färglinser för att se hur jag hade sett ut i andra ögonfärger så jag klickade hem gröna linser från SWATI. Asså jag fick en liten chock när jag såg mig själv först men sen vart jag riktigt nöjd. Ett tag kändes det som jag aldrig skulle vilja byta tillbaka men jag gillar mina mörka ögon så när jag tog ut dem igår så kändes det lite skönt.
Det var många som trodde det var ett filter men det var alltså linser. Jag hade färgen Jade om det är någon som är sugen på att klicka hem ett par själv.
Nä men jag hade super roligt igår och vilka vänner jag har! Jag är så tacksam♥ Jag och Linn "kom på" det klyftiga att jag fyller 28 den 28e oktober vilket blir 28 28 och är man lite lullig eller full för den delen blir det mer shotta shotta. Som tur är så var detta inte temat för kvällen.
Idag blir det lugnare. Mina föräldrar kommer hit och ska fira mig så vi ska äta lite tårta och bullar och visa den nya lägenheten. Herregud va många lägenheter mina föräldrar har kommit och kollat på. Allt från rum på 16kvm till en stor lägenhet på 80kvm. Jag känner på mig att denna kommer vara deras favorit även om de blev lite heartbroken över att vi flyttade från vår förra. Sen kommer de även för att pussa och leka med Cairo. De blir så glada när vi kommer på besök eller de kommer hit och får träffa honom.
Nu däremot ska jag fortsätta städa upp lite här efter igår och börja försöka ta mig samman. Alkohol är skit. Kom ihåg det!
Tog precis av mig en ögonmask som skulle pigga upp, vi hoppas det fungerar, haha!
Puss på er X
//1. Linser ger mig ett helt nytt utseende 2. Rosa bubbel 3. Suddig bild från Pinchos //
- . kladdkakesmet & big bang theory . -
får jag bara börja med att säga: var tog sommaren vägen? Det är så himla mörkt ute just nu. Nu kommer man liksom till den perioden på året där det är mörkt när man vaknar och mörkt när man slutat jobbet. Eller vi är inte riktigt där ännu men vi är alldeles för nära nu. Aja!
Vad hittar ni på denna kväll då?
Jag sitter och käkar kladdkakesmet och kikar Big bang theory med Josef. Detta kanske låter lite äckligt men fan va jag älskar smeten! Förstår helt de som sätter i sig en bunke själva. Har dock aldrig gjort det själv 😉
Hade hoppats på att det skulle vara bra väder hela veckan men det har tyvärr regnat idag. Annars hade jag tänkt ta en runda på Kransmossen efter jobbet men kände inte för att göra det i regnet. Kanske blir en tur till gymmet istället. Känner dock att kladdkakan lockar mer...
Annars då?
Resten av veckan är ganska busy, på fredag är det födelsedagsfirande med finaste tjejerna och i helgen kommer mina föräldrar ner och ska fira mig. Är det bara jag som inte vet hur man ska känna kring sin födelsedag längre? Liksom, när man var liten var det ju en så himla stor sak och man firade mer än gärna och jag kunde planera långt i förväg. Det gjorde jag dock detta året men de planerna fick jag ställa in pågrund av corona. Sjukt trist, hoppas på att kunna genomföra dem nästa år.
Allt jag vet om själva dagen är att jag är ledig från jobbet. Ändå lite kul att jag alltid har lyckats vara ledig på min födelsedag. Funderar på att unna mig lite spa och manikyr innan Josef slutar jobbet sen vet jag inte vad som händer.
Påtal om något helt annat,
nu är alla tackkorten klara att skickas och de första går ut redan imorgon. Är så jäkla nöjd med dem! Sitter och tittar på vårt exemplar varje dag när jag jobbar.
Nu däremot ska jag käka lite kladdkaka och kika på en film. X
- . E M I L Y . I N . P A R I S . -
Hej på er!
Då var det äntligen lördag igen och denna lördagen har gått väldigt fort måste jag säga. Vi har dock knappt gjort något alls idag. Ganska skönt också!
Jag kommer ihåg när mina helger var fullbokade och vilken ångest det gav mig. Jag har väldigt lätt för att boka upp mig. Blir ju så när man har lyxen att ha många fantastiska vänner man vill träffa.
Minns för några år sen när jag hade grov ångest och inte kunde vara själv (det var då ångesten kom), då umgicks jag med minst tre personer VARJE DAG. De liksom avlöste varandra, haha. Nää men det var så jag behövde ha det ett tag men sen när jag mådde bättre igen så kom jag tillbaka till att älska att vara själv.
Ni ska se mig här hemma på vardagarna när Josef är på jobbet. Jag sitter och pratar med mig själv, skrattar med mig själv och helt enkelt har det jäkligt roligt. Det älskar jag med mig själv, den förmågan att känna att "fan jag har så jäkla kul när det bara är jag".
Anyways, idag visade jag Josef två avsnitt av den nya Netflix serien "Emily in Paris". Älskar den! Jag är kär i Lily Collins, hur perfekt får man vara liksom? Och sen att den utspelar sig i Paris och är lite pinsam gör det bara bättre, jag gillar ju det 😉. Kan verkligen rekommendera den!
Imorgon ska jag Ä N T L I G E N få träffa Linn igen. Kommer inte ihåg om jag skrev det men vi bytte ju dag från fredag till söndag. Vi ska äta lite gott och ta ikapp. Lite födelsedagshäng kanske?
Två veckor kvar tills jag fyller år. 28 här kommer jag!
I övrigt mår jag väldigt bra idag. Fick lite goda nyheter idag på morgonen som gjorde att mitt humör slog i taket. Får se om jag delar med mig utav dem längre fram...
För att fortsätta strö mystik omkring mig så ska jag iväg på ett spännande möte på måndag, vad som händer där kanske jag också delar med mig av. Vi får se!
Förresten, på tal om ingenting:
Igår hade vi date night i Göteborg. Vi hade det för inte så länge sen om ni kommer ihåg. Vi gick och åt på en (för oss) ny restaurang som heter Fontana Di Treve som ligger på Kungsgatan. Jag provade deras kalv/tryffel/svamp pasta och Josef tog en räkor/vitt vin pasta.
Josef var super nöjd och jag var tvärtom.
Tycker det är så tråkigt när man översteker kött så de blir grått och segt. Sen hade de en alledels för tung pasta till och visste inte hur man kryddade så det gjorde tyvärr inte saken bättre.
Mysigt ställe dock, men blir nog inget besök igen för min del.
Sen gick vi på bio och såg Tenet. Josef har tjatat om den så jag gav med mig tillslut. Ångrade mig lite när kvinnan som presenterade filmen sa att den var 2 ½ timme lång. Det hade jag såklart missat!
Ingen av oss tyckte den var särskilt bra dock, men bio en fredagskväll är väl aldrig fel?
Nu ska vi äta lite middag här hemma och kika på någon film. Ta hand om er och njut av helgen, X
// Två som är peppade på helg och en bild från bion //
- . T h e . L a t e s t . 5 . -
Hej !
Är det inte komiskt att så fort jag får in tanken i huvudet att jag vill sluta blogga så kommer blogglusten tillbaka? Känns som det händer varje gång.
Idag är det söndag och helgen börjar (alldeles för fort) gå mot sitt slut. Här hemma har det ätits frukost/brunch och tvättats. Det har regnat under morgonen och förmiddagen så det har inte varit någon hets med att göra något. Nu ska det strax börja städas så lägenheten kan börja kännas lite fräsch igen. Tror ni jag längtar tills soffan kommer? ÖH JAAA! Vi är inne på vecka 4 nu och leveranstiden är mellan 4-8. Hoppas på den hinner komma innan 23e oktober.
Men till dagens ämne, tänkte jag skulle uppdatera er lite från min kamerarulle. Lägger upp fem bilder som är några av de senaste och så uppdaterar jag er lite om vad som händer i mitt liv just nu. Kul? :)
- . 1 . -
Efter en vecka av förkylning så kunde jag Ä N T L I G E N träffa en av mina favorit gummor igen, Katarina. Självklart firades det med ett besök till Pinchos för lite goda drinkar och gött snack. Älskar att vi kan prata om precis allting. Såna vänner är de bästa! Hoppas såå att hon kan följa med till stugan vi hyrt under nyår (Mer om det längre fram)♥
- . 2 . -
En av sakerna jag verkligen älskar med att arbeta hemifrån är att jag får spendera mer tid med den personen jag älskar mest i hela världen, Cairo. Han är väldigt mammig och vi har alltid haft ett speciellt band så det är mysigt och få den egentiden med honom under dagarna.
Han är dock gärna med på mina möten, haha.
Var på kontoret i torsdags och jag märke direkt när jag kom hem att han saknat mig. Vi får se hur det blir när vi går tillbaka 100%, han kanske blir helt förstörd? Nej fy vilken tanke. Har i alla fall hundratals bilder på Cairo i min telefon men denna tyckte jag var så söt! Lätt att koncentera sig när man har en sån här sötis som ligger och kollar på en. Eh nej!
- . 3 . -
Påtal om kontoret så bestämde jag och Zoe att vi skulle åka in till kontoret i torsdags och jobba. Super kul och träffa henne igen och ta ikapp. Mycket som hänt under en sommar och ja halvvägs in i hösten. Vi åt lunch på Viskan. Burgaren var inge vidare men sällskapet var toppen! Är så himla kul att vi snart kommer jobba mer ihop också, då blir det definitivt fler luncher som denna.
- . 4 . -
I onsdags slutade jag vid 16.00 istället för 17.00 då jag skulle fika med vänner men då det blev ändrade planer så passade jag på och gå ut och träna lite i min ensamhet, haha depp? Nä men det var så himla skönt och röra på sig, lyssna på musik och bara rensa tankarna. Är det förresten bara jag som undrar vad folk tänker på när de skriver så. Liksom vad rensar du? Vad tänker du på? osv. Nyfiken! Jag tränar alltid på Kransmossen, så himla bra spår och denna dagen var det knappt någon ute vilket var så skönt.
- . 5 . -
Asså jag Ä L S K A R vårt nya matbord. Så himla snyggt! Fick många kommentarer om det när jag la ut en bild på det på Facebook och det kommer från Mio. Vi hade sån himla tur att vi hittade det i butik ena dagen och såg att det var 6-7 veckors leveranstid (hej soffan! *suck*) och sen dagen efter gick jag in och kollade på mio.se och då fanns det helt plötsligt ett i lager i Borås. Köpte det snabbt och så kunde vi åka och hämta det senare på kvällen. Vi fick även sålt vårt gamla samma kväll. Älskar när livet bara löser sig :)
Nu ska jag dock börja städa. Det har börjat mörkna lite (hej hösten) och regnar igen så jag får nog släppa min tanke på att dra ut och träna igen. Men kanske drar till gymmet senare, vi får se! Ta hand om er så hörs vi snart igen. X
- . T G I F . -
Här kommer ett super snabbt blogginlägg från mig.
Saknar fasiken att blogga, att skriva. Tänkte på det häromdagen när jag var ute och tränade.
Vad hände med Maria som satt och skrev massa dikter och poesi?
Har faktiskt massa saker på telefonen, vissa saker jag är riktigt nöjd med och annat som jag bara skrivit i farten.
Samtidigt har jag funderat på att sluta blogga...
Kan inte fatta att jag bloggat sen typ 2009. Det är fasiken länge! Så pinsamt när man läser vad man skrev då. Vill ni kika in min gamla blogg kan ni klicka er in er HÄR. Jag tar dock inte ansvar för det som står där, haha. Är faktiskt ganska stolt att jag gjort hela designen själv och så, men det var innan man hade bra koll på responsivitet så kolla inte i telefonen.
Fredag idag, tack och lov!
Har absolut inga planer för helgen vilket är skönt. Oktober kommer annars bli en ganska upptagen månad. Fyller ju år och allt *angel face*.
Nästa fredag ska jag Ä N T L I G E N få träff Linn igen, vi har inte setts sen bröllopet och vi har massor att ta ikapp.
Fredagen efter det blir det lite firande med kompisar då jag fyller år. På lördagen där kommer mina föräldrar ner och firar och sen veckan efter fyller jag och år då har Josef planerat något. Fullt upp!
November blir som tur är lite lugnare men vi har Thanksgiving och se fram emot. Älskar den traditionen och det är så mysigt och samlas och äta, skratta och mysa.
Påtal om mysa så ska vi käka lite burgare och kolla film.
Vad gör ni denna fredagskväll?
Ta hand om er i alla fall. X
Hejhej! Maria heter jag och jag är en 27årig tjej från Uddevalla som nu bor i Borås tillsammans med min fästman och katt. I min blogg kommer ni få läsa om mitt liv, mitt kommande bröllop med alla dess planer och shopping. Jag hoppas att ni stannar en stund & hittar tillbaka, trust me, it will be worth it. Puss & kram
