Okidoki nu kommer inlägget ni alla har väntat på, inlägget där ni äntligen får svar på frågan ni ställt er i flera år!

Haha eller inte... Måste säga att det faktiskt är rätt svårt att komma på vad man ska skriva om när det kommer till kärlek, speciellt när det lämnas öppet. Hade det liksom varit skriv om din första kärlek eller nåt sånt, så hade det varit enklare liksom. Och jag vill inte vara tråkig och skriva ännu ett inlägg om kärleken till mina kompisar, även om jag älskar alla mina vänner! Men jag tänker att jag skriver lite allmänt om det jag kommer på så får vi se vart det landar :)

 

Jag har varit kär 2 gånger i mitt liv, jag tror det i alla fall. Det känns så i alla fall, för det är typ såna känslor som aldrig försvinner helt och som kan förvirra en när man träffar personen igen.

Asså jag tänker inte sitta och leka psykolog men jag kan väl medge att jag troligen inte är den lättaste personen att ha och göra med när det kommer till kärlek. Men jag kan tänka mig att jag är väldigt svår att läsa av och inte direkt visar övertydligt om jag är intresserad, vilket bottnar i en del saker från mitt förflutna jag inte tänker ta upp här... Men för att inte vara allt för vag så har jag svårt att lita på personer när det är i kombination med kärlek och jag är van  vid att ta hand om mig själv. Så det är väl helt enkelt svårt att släppa in någon bakom muren. Yeapp jag vet, klyché klyché.

Minns när jag var mindre och man var sådär helt naiv när det kom till kärlek, man hade inte blivit bränd än och man var lite som ett oskrivet blad och så gick det dåligt och det gjorde så ont och jag tror att jag tyckte det var så jobbigt att känna så att jag stängde mig och det har jag gjort mer och mer så det har tyvärr resulterat i att jag ibland nästan gett upp när det kommer till att "hitta någon". Hade faktiskt en period  för inte allt för länge sen, där jag bestämde mig för att satsa på att hitta grymma killkompisar istället, vilket gick åt skogen det med då killarna jag såg som kompisar tydligen tänkte något annat så facepalm på det...

 

Om man ska gå tillbaka till när man var yngre så brukar jag ibland kika på gamla dagböcker där jag gjort fina listor på hur jag ville att min drömkille skulle vara och WOW om den killen fanns asså! Fast jag var ändå realistisk i mitt tänkande. Det viktigaste för mig var en snäll, rolig, lång och spontan kille som var blond och blåögd... yeah min totala motsats alltså... Det blir iförsig fel nu när jag vill gifta mig med en italienare...

Mycket av det där stämmer fortfarande, i alla fall rolig, för det är så jäkla viktigt för mig eftersom jag älskar allt som har med humor och göra och jag skulle aldrig kunna va tillsammans med en torr person. Det där med motsatsen har däremot försvunnit... Men så är det ju, saker förändras men om jag skulle nämna det jag tycker är viktigt för mig just nu skulle det vara någon som är rolig, snäll, äventyrlig och är nyfiken. För jag känner att jag vill ut och se världen och göra saker, så just nu skulle en sån person passa mig perfekt.

Någon som känner sig träffad? Skicka mig då ett sms ;) Haha!

 

Nää men just nu tror jag det passar mig rätt bra och vara singel nu, jag vill ju ut och resa och vara lite spontan och det är kanske inte det lättaste om man är i ett förhållande? Jag vet inte...det beror ju självklart på vem man är tillsammans med! Men man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda så vi får se!