Nu kommer inlägget jag tänkt på i flera veckors tid. Först tänkte jag inte skriva om det men sen kände jag att jag ändå ville. Han förtjänar det. 

 

Idag tog jag farväl av Stig. Efter tre månaders väntetid på min nya bil så var det äntligen dags att hämta Harald. Det var med mer sorg än förväntat som jag sa hejdå efter två år tillsammans. Sista resan ihop gjorde vi i helgen och jag grät större delen av vägen hem. 

 

Det kanske är svårt att förstå hur en bil kan betyda så mycket. Men för mig var han aldrig bara en bil. Han var min vän, min frihet och min räddning. Utan honom hade jag aldrig överlevt förra året. 

Men tidigare detta året insåg jag att vi nått vägens slut för varann och att det var bättre för oss båda att gå vidare separat. Jag hoppas att Stig hamnar hos någon fin människa som inser hans ovärderliga värde och som har honom tills hans sista dagar nu. Finare bil får man leta efter. Tack för allt Stig❤