- m å n d a g . 2 2 . o k t o b e r -
Godmorgon,
hoppas alla sovit gott! Jag sov bättre än väntat faktiskt. Det har varit mycket tankar i mitt huvud det senaste och när jag känner så brukar sömnen bli drabbad. Känns skönt att jag fick sova.
I alla fall, hade en jäkligt nice helg. Jobbade lite i lördags och sen började jag med den efterlängtade storstädningen! Städade hall, kök och badrum innan J kom hem och sedan körde vi ett svep i vardagsrummet. Sovrummet sparade vi tills igår mest för att jag inte orkade men även för att slippa städa i mörkret, haha.
Känns i alla fall sjukt fräscht här hemma nu!
Idag jobbar jag som vanligt. Kör kassaledare kväll och det ska bli skönt faktiskt! Resten av veckan blir dels jobb (jobbar mån- tors) sedan en del hemligt. Fyller ju år på söndag så fre-sön har min fina pojkvän planerat upp.
Vad vi ska göra har jag ingen aning om, spännande!
Annat som händer?
Jag längtar som en galning tills i slutet på november då jag ska hålla i en thanksgivning middag hemma hos mig. Vi blir ett härligt gäng på åtta personer som ska äta gott och bara ha det nice. Efter det åker jag och Johan till London!!!! Ska bli så kul att åka dit igen och även visa Johan runt eftersom han aldrig varit där.
Sedan kommer även en resa till med Johan till Egypten i januari. Älskar att ha resor planerade :D
Föresten jäklar va tiden går fort! Fick notis på facebook häromdagen att jag och Johan känt varandra i ett år redan. Under tiden har han blivit en av mina närmsta vänner och vi har hunnit med två resor. Kul!
Nu måste jag däremot äta frukost och göra mig iordning. Puss på er! ❤
t v å . m å n a d e r . m e d . h a n
Tror ni att det var vad livet hade planerat? Nä.
Jag tror att man måste uppleva riktig kärlek för att kunna förstå hur saker bara kan falla på plats och hur självklart allting kan vara. Det är som att det finns en planerad kärlek, där man känner att man är redo, vet att man vill ha något
seriöst och där man gör rum för den.
Sen så finns det kärleken som helt plötsligt står där, mitt framför en och lovar att finnas där resten av ens liv och den typen av kärlek som man vet är påriktig eftersom det känns i hela kroppen. Den som gör en livrädd för att man inte var beredd.
Jag var inte beredd. Jag var inte redo. Men när han stod där så visste jag att jag hittat min andra hälft.
Jag ska inte säga att jag inte var livrädd. Att jag inte försökte springa eller var jobbig. Det var jag. Min rädsla för att det skulle sluta som tidigare höll mig tillbaka. Men någonstans så lät jag hjärtat bestämma och det är jag glad för.
Sen två månader tillbaka får jag leva med världens finaste människa. Han får mig att känna trygghet som jag aldrig känt innan. Det finns inga varningssignaler. Han får mig att känna mig älskad, för precis den jag är. Jag har aldrig behövt
känna att jag behöver ändra mig. Inte ens lite. Han finns alltid där och får mig att våga.
Med honom vill jag göra allt som jag inte velat innan. Med honom vill jag spendera mitt liv och med honom vill jag stanna hos, alltid.
Tänkte bara berätta det, utifall någon undrade om jag var kär och levde på ett rosa moln. Isåfall är svaret: ja!
