Jag hade min uppkörning tisdagen den 8:e september 13.00. Jag hade haft en körlektion innan och Stig sa att jag kunde detta, föräldrarna sa att jag kunde detta, kompisarna försökte peppa men JAG trodde inte det. Det är svårt att förklara men jag kände mig inte säker någonstans. Så jag åkte till uppkörningen med en knasig känsla i magen och det gick åt helvete. Jag gjorde småfel och större fel. Fick inte i rätt växlar, fick kärringstopp osv.

Problem jag inte varit med om på väldigt länge. Så jag blev såklart inte godkänd.

Känslan av att ha misslyckats försvann rätt snabbt kan jag säga, för mig blev det snarare ilska som tog överhand. Jag blev riktigt arg för jag visste att jag kunde köra, visste att jag inte brukade göra dem felen och arg för att jag inte trott på mig själv.

 

Påväg från uppkörningen kände jag dock besvikelse. Jag kände att jag svikit Stig, svikit mina föräldrar och svikit mig själv. Att ha svikit min mamma var värst. För det kändes som jag bara slösade pengar och det var nog jobbigast. Men efter att ha pratat med båda mina föräldrar, som bara stöttade mig och berömde mig för att jag bokat en andra uppkörning så snabbt igen, så kändes det bra. Eller inte bra, men jag blev som sagt, arg.

 

Väl tillbaka i en ouppackad lägenhet i Borås och med skola som jag helt skitit i så blev det jobbigt igen. "Helt plötsligt" hade jag en hemtenta som skulle in och skolarbete som behövde uppmärksamhet samtidigt som jag inte ens hade en lägenhet som var fullt funktionell. Allt blev svårt helt enkelt. 

Men jag tog tag i skolan, skrev en hemtenta på 3 dagar, köpte kurslitteratur och försökte fokusera 100% på skolan, på sånt som jag kunde påverka just då.

 

Min andra uppkörning blev tisdagen den 15 september 15.30. Alltså en vecka precis efter min första.

Den här gången åkte jag upp super tidigt samma dag. Tog bussen från Borås till Göteborg 6.00 och var framme med tåg i Säffle kl.9.00.

 

Stig och jag tog 2 körlektioner innan uppkörningen där den ena gick sämre och den andra gick bättre men jag kände mig lugnare, något Stig också kände. Jag var mer kontaktbar och mer mig själv.

 

Så vi åkte till trafikverket och jag vet att jag hoppades att jag skulle få samma lärare igen, bara för att få visa honom att jag faktiskt inte var helt dum i huvudet utan faktiskt kunde köra!

Men jag fick en kvinna som heter Anneli, som var jätte snäll.

 

Och så satte vi oss i bilen och jag körde iväg. Konstigt nog minns jag inte allt vi gjorde men det var det vanliga, landsväg, stadskörning, parkering, backa runt hörn osv.

Men det gick bra och väl tillbaka på parkeringen utanför trafikverket så kände jag att jag gjort några småfel och jag kände att jag troligen inte klarat det. Jag hade gjort något fel, men jag hade varit nära och jag var faktiskt riktigt stolt över mig själv.

 

Och så kom det.. "Idag var körningen godkänd" Och jag började gråta!

All stress som hängt över mig under den senaste månaden bara släppte. Och jag grät och grät och grät.

Sen fick jag ringa mamma och då grät jag ännu mer men det var den bästa känslan jag någonsin upplevt. Känslan av att ha klarat det. Det går inte att beskriva men det känns fortfarande fantastiskt och häftigt!

 

Nu vill jag bara ha det där lilla kortet också.

Och min bil♥

---

Men för dig som kanske funderar på att ta en intensivutbildning:

 

• Gör det om du har plugghuvud. För det är väldigt intensivt med teorin och det handlar ju faktiskt om djupinlärning och inte bara att kunna allt tills kunskapsprovet är gjort.

• Bäst är det nog att du kört en del hemma, även om jag klarade det utan att ha kört något innan.
• Intensivutbildningar passar perfekt för dig som inte har tid att ta körkort under en längre tid.

 

Hej igen bloggen!

Här kommer inlägget om mitt körkort. Del I- IV.

Varning för ett långt inlägg^^

 

Del I

 

I maj så bestämde jag och mina föräldrar att jag skulle ta en intensivutbildning för körkort, detta eftersom jag inte har möjlighet att övningsköra hemma då jag bor en bra bit bort men även för att jag inte har tid att köra när skolan börjar igen. Mamma var den som rekommenderade mig att ta en intensivutbildning i Säffle vilket fick mig att sätta mig framför datorn och började googla. Jag hittade då Säffle Trafikskola. Om jag ska vara helt ärlig så tog jag den första skolan som kom upp, vilket då var just Säffle Trafikskola vilka jag ringde och fick en av de sista platserna som fanns för vecka 33 och 34. I samband med att man bokade plats fick man även boka rum, om man behövde det. Jag bokade då utbildning + rum, då Säffle inte riktigt går att pendla till från Varberg. Efter det var det bara att vänta. Vänta på teorin som de skulle skicka och självklart vänta på att utbildningen skulle börja.

 

För er som inte vet det så är en intensivutbildning ofta 2 veckor lång.

 

Del I ½

 

När juni började gå mot sitt slut så fick jag min teori. Vilket bestod av 2 böcker och 2 häften med vägmärken (standard teori alltså). Jag hade i mitten på juni kontaktat trafikskolan och bett dem att skicka min teori tidigare då jag ville börja studera innan utbildningen började, - något som jag inte hann dock. Annars brukar man få teorin samtidigt som utbildningen börjar.

 

Del II

 

När det började närma sig vecka 33, då kursen skulle börja, så fick jag hem ett papper med information om kursen. Vilket rum jag skulle bo i, när min första körlektion var, när teorin började och självklart vägbeskrivning och portkod. Trots att Säffle inte är särskilt stort så finns det trots allt 4 trafikskolor, alla med intensivutbildningar så det är ju bra om man kom till rätt skola;)

Jag började kursen Måndag v.33 (10/8) och fick då skjuts av pappa upp. Jag hade min första körlektion 11.00 men teorin började 10.00 så vi fick åka upp rätt tidigt. Väl framme så fick jag lämna mina väskor på rummet, som jag delade med 3 andra tjejer för att sedan säga hejdå till pappa och försöka ta in allt.

Minns att jag tyckte det var jätte jobbigt att bli "kvarlämnad" och att jag skulle bo mitt ute i ingenstans. Haha!

(Som tur var så trivdes jag jätte bra och alla var jätte snälla)

 

Upplägget på utbildningen var att man hade teori två gånger per dag, förutom andra veckan på onsdagen och torsdagen då risk 1an och risk 2an var. Och annan tid hade man antingen körlektioner eller "fritid" då man skulle studera.

 

Det första vi fick veta på måndagen var att man skulle ha gjort klart alla frågorna till boken "köra bil" tills på onsdagen för att få tillgång till Elevcentralen där man kunde göra massa tester i olika faser. Det finns fas A, B, C, F, Repetition 1, slutprov och sen ytterligare olika utvecklingsfaser. Faserna från A- Repetition 1 var tvungna att vara genomförda senast fredagen vecka 2 för att skolan skulle boka uppkörning åt en.

Något som jag kände mig väldigt stressad över men som var en bra motivation.

 

När första teorilektionen var över så hade jag min första körlektion med samma lärare som höll i teorin. Stig heter han. Jag var otroligt nervös då jag inte kört bil på över 5 år och inte kände mig bekväm bakom ratten när jag väl gjorde det. Men Stig sa till mig att sätta mig bakom ratten och köra ut mitt i centrala Säffle! Tror ni att jag var rädd-nervös-troddejagskulledö??? Öööh Jaa! Men jag överlevde och jäklar va mycket man hann göra på en lektion. Öva på att köra lite stadskörning, starta i backe, krypköra, dragläge osv. Det var alltså väldigt intensivt.

 

Det som skiljer Säffle Trafikskola mot "vanliga" trafikskolor är att nästan alla körlärarna var frilansare. Vilket gjorde att alla körde med olika bilar, man fick betala för lektionerna direkt till läraren och priserna varierade lite beroende på vilken längd man hade på lektionerna. Hur många lektioner man tog berodde som vanligt på körvana osv. Jag som inte kört mycket alls fick köra c:a 2 lektioner per dag. Men som sagt, beror helt på körvana och självklart hur lätt du har för de olika delarna när du väl kör.

 

Del III

 

Mitt schema såg alltså ut ungefär såhär:

v.33

mån-fre, teori: 10-11.00, 13-14.00 + 2 körlektioner/per dag

 

v34

mån, teori: 13-14.00,+ 2 körlektioner

tis 10-11, 13-14.00 + 2 körlektioner

ons, risk 1an: 10-11.00, 13-14.00, 16-17.00 + 1 körlektion

tor risk 2an hela dagen - ingen körlektion

fre teori: 10-11 + 2 körlektioner

 

Med blandad längd på körlektionerna. Men hade mest 45min- 60min lektioner.

 

Mellan första och andra veckan på helgen hade man fritid, många valde att åka hem men jag och en kille valde att stanna kvar. Vilket enligt mig var det bästa valet, då man hade massor av tid till att bara fokusera på att göra klart faserna. Under helgen gjorde jag klart 3 faser liksom..

 

När väl fredagen v.34 (21/8) kom och det var dags att åka hem hade jag redan gjort klart all teori vilket hade resulterat i att Stig och jag hade bokat uppkörning 8 september och teori 2 september.

När jag åkte hem så tyckte jag faktiskt att det var tråkigt. Man hade kommit människorna där rätt nära, man hade blivit ett litet gäng med härlig stämning och aa "verkligheten" var så långt borta och nu skulle man tillbaka till den med nervositet inför uppkörning.

Jag hade också bokat in en resa till Cypern med Pernilla på en vecka där vi åkte dagen efter jag kom hem från Säffle (22/8) så under den veckan var man rätt nervös och spänd.

 

Del IV

 

Så kom den 2:e september och kunskapsprovet. Jag hade bokat kunskapsprovet i Varberg men uppkörningen i Säffle för att jag var van vid staden, vägarna och bilen där men kunskapsprovet spelade egentligen ingen roll vart man gjorde den. Det var med nerver på helspänn som jag tog mig ut till trafikverket i Varberg och väntade. När det blev dags för mig att ta fotot kom 2 personer in som jag kände, som också skulle göra provet. Något som jag då fick små panik över. Jag ville liksom inte kugga och behöva berätta det för någon och så kommer två personer in som med största sannolikhet kommer fråga hur det gick sen, nää usch det var också en stress!

 

Men jag tog det lugnt och läste igenom frågorna noga, tänkte, resonerade och försökte att inte låtsas om någon annan och tiden gick. När jag var klar med frågorna började jag kolla igenom mina svar igen men med 70 frågor så skulle det ta för lång tid så jag beslöt mig när det var 6 min kvar av provet att avsluta och när jag tryckt OK så blundade jag. Haha! men sen fick jag ju ändå kolla och ni kan inte fatta glädjen när jag såg att provet var godkänt och att jag lyckats få 59 poäng också! 6 fel är inte dåligt liksom :) Jag grät faktiskt!

 

Så resten av den dagen studsade jag på rosa moln och upplevde ren och skär eufori.

Men sen kom stressen över uppkörningen. Det hade gått nästan 2 veckor sen jag kört bil och man var självklart nervös över att klara det.

Något som jag sedan skulle se som en av mina största bedrifter...