Jag läste en annan blogg innan. Som en gammal bekant skriver. Personen har varit med om något som ingen ska behöva gå igenom och jag kan inte ens föreställa mig hur det är, men ändå kan den "leva vidare" och se ett större perspektiv och dela med sig av sitt liv och tankar.
Men något den tog upp var det här med att blogga. Hur lite man som bloggare, stor eller liten, delar med sig av.
På en dag händer så mycket och mycket som händer är inte händelser i sig utan kanske tankar och känslor. Och av allt som händer på en dag delar man kanske med sig av 25%. Jag vet att jag gör det för att jag inte vill öppna mig för mycket. Jag är en privat människa.
Så jag försöker att inte skriva djupa inlägg alls, för då skriver jag bara "kodat" och då förstår ni inte och då är inlägget inte ens nödvändigt.

Jag skriver ju liksom dagbok, där jag är 100% ärlig och bara väller ut allt jag känner och så har jag bloggen som en mer vardaglig dagbok där jag skriver om ytliga saker. För jag tror det är roligare för er. Att läsa glada inlägg (för det mesta) än att läsa om mina problem.
Rätta mig om jag har fel.

Vad jag ville säga med detta inlägget var väl mest att jag höll med, man tänker mycket, som bloggare, på vad man skriver och försöker att inte lämna ut för mycket.
Jag tycker ju verkligen att mitt privatliv är något som ingen annan har med att göra. Men ska försöka att bli bättre på att skriva djupare. För min egen skull men även för att ni ska lära känna mig bättre.
Känner att inlägget blev väldigt konstigt men jag är väl konstig dåda!
Sov gott nu.

• arkivbild