Hej igen!

Trodde verkligen jag skulle vara helt uslagen och må sämre (typ sova konstant och inte orka göra något) men nu är det snarare smärta och uttråkning. Har fortfarande väldigt ont i mitt ben, halta fram går bra men att böja eller vrida det på vissa sätt tar mer eller mindre andan ur mig. Vänster arm gör också ont och att lyfta armen är inte ens lite möjligt just nu. Men jag är som sagt väldigt tacksam över att jag ändå mår helt okej. Smärtan går ändå att leva med. 

Mina föräldrar kom ner idag. Känns så himla skönt att ha haft de här som stöd och hjälp. Ibland suger det verkligen att inte bo i samma stad som sina föräldrar. Efter olyckan så har jag verkligen känt mig som fem år gammal, tror jag fortfarande kan vara lite chockad så kommer på mig själv ibland med att börja stor lipa. Knas. 

 

Men nu har jag en kyl och frys full av mat så ska nog kunna klara mig några dagar. Känns så himla hemskt att inte kunna klara sig själv. Att inte ens kunna handla själv men ibland får man bara acceptera läget och inse att man behöver hjälp. 

 

Min kväll ser ut som så att jag ska sova massor. Är helt utmattad och yr efter att ha handlat men sen ska jag ha ett litet pirates maraton. Blev himla sugen på att se dem igen.