Åh bloggen vad jag har saknat dig. 

 

Jag är faktiskt väldigt glad att jag är en sån människa som tycker om och finner någon slags frid i att skriva. Alla

har vi ju sätt att ventilera och hantera saker. Jag har alltid haft skrift som min. Dagböcker, noveller, dikter, bloggar, ja ni ser ju. I alla tider har skrift funkat väldigt bra för mig. Speciellt när jag inte mått bra. De flesta dagböcker är tyvärr fyllda med problem, oro och ledsamma stunder. Men det är väl de man minst bäst? Tiderna man inte mådde bra... 

 

Jag känner att 2017 har varit ett sånt där år som har slitit mig itur och krossat mig till en miljon bitar. Jag är inte samma person som när året började, inte ens i närheten och när 2018 kommer, kommer jag ta emot henne med öppna armar. 

Självklart kan det vara bra och förändras, utvecklas osv men att sätta tillbaka alla bitar igen, det har varit ett helvete. Tuffa tider förändrar en och även andra. 

Detta året har jag också förlorat några vänner. Som tur är falska sådana som inte vill ens bästa och det rör mig inte i ryggen. Det är mer: Bye, sorry not sorry. Hårt men sant. 

 

Jag vet att jag nämnt det innan men säger det igen. Fan vilka fina vänner jag har och utan dom hade jag aldrig tagit mig upp igen. Ni är ovärderliga och jag älskar er♥

 

 

Även om året har skakat om mig rätt mycket så finns det mycket jag ser fram emot också. Stora saker som 25års dagen, C flyttar in, resan till Cypern och butiken öppnar igen. Men även små som tjejkväll, hemma- mys och jobba. 

 

---

Nu däremot ska jag åka hem till Uddevalla och samla lite energi, hoppas ni får en toppen dag♥

 

//Cheesecake, I love you //