- . T o . m e, f r o m . m e . - w i t h . l o v e . -
Hoppas ni mår bra ändå! Jag mår inte helt på topp, har en tand som värkt i flera dagar nu så jag fick tillsist ge upp och boka en tid hos tandläkaren här i Borås imorgon så de kan kolla vad det är och ta bort smärtan!!!
Men förutom det är allt bra.
Inlägget idag är ett inlägg jag tänkt på länge, ett inlägg från mig själv till mig själv. Vad jag hade velat säga till lilla Maria om jag hade kunnat. För det finns mycket som jag hade behövt höra men det har ju gått bra ändå. Som tur är.
Maria på bilden är inte äldre än 7 år. Hon lever ett ganska vanligt liv. Bor i villa, har två föräldrar och en bror.
Än så länge har hon inte utsatts för många av de egentligen hemska saker som hon utsätts för senare i livet och hon lever ett ganska skyddat liv.
Hon kan gå eller cykla hem från skolan utan att oroa sig för att en främling ska komma och kidnappa henne. Hon behöver inte tänka på terrordåd eller svält. Även om det sista inte var helt självklart för bara några år sen när hon sprang runt på gatorna i Colombia.
Hennes liv nu är faktiskt ganska bra.
Här hade man velat lämna henne. I en trygg värld som bestod av Barbiedockor och facinationen över vackra klänningar och skor.
Men alla måste vi växa upp.
Jag tror det var först i högstadiet som jag mötte rasism för första gången. Det var även där man först började vända sig själv ryggen och bry sig mer om vad andra tyckte om en, än vad man själv gjorde.
Sa någon att man hade för små bröst, då tyckte man minsann det också och åh vad man hatade dem!
Sa någon att man var smutsig eller mindre värd för man inte var svensk då började man tro på det också. För stöd från lärare eller rektor det fick man ju knappast.
HÄR, precis här hade jag velat säga till mig själv att jag var världens finaste. Perfekt precis som jag var. Jag hade dock sagt att vi borde noppra de där ögonbrynen men förutom det, inte ändrat på något!
Jag hade också sagt att människor som baserar andra människors värde beroende på hudfärg är fullständiga idioter och rentav äckliga människor som jag borde vara glad att jag slipper ha i mitt liv.
Det här med kärlek då?
Jag tyckte verkligen kärlek var så ointressant när jag var liten.
Så det var ingen som krossade mitt hjärta när jag var barn. Tror jag frågade chans en gång när jag var liten, i en kille som jag inte gillade och som jag blev "tvingad" att fråga för min kompis ville vara tillsammans med hans kompis.
Jaa, här hade man ju också velat säga att man inte ska göra något mot sin egen vilja. Älska vem du vill eller älska ingen alls. Det är DITT val.
Jag hade velat säga att:
"Maria du är ibland alldeles för snäll. Jag vet att du inte tycker det, speciellt inte när du är runt 17, då tycker du att du är en hemsk person som inte förtjänar kärlek alls. Men det är inte sant! Du är fantastisk, glöm aldrig det! Och sluta tro att du inte förtjänar kärlek. Nu direkt, för det hänger annars med dig alldeles för länge annars!
Men för snäll är du. Bara för att någon gillar dig behöver du inte gilla den. Kom ihåg det. Kom också ihåg att kärlek ska komma naturligt, tvinga inte fram känslor för att en person har dem för dig. Det gynnar ingen, speciellt inte dig som hatar att slösa tid på människor som inte ger dig något".
Det finns mycket man skulle vilja säga till sig själv som liten, mycket viktigt, lite mindre viktiga saker och en hel del råd.
Det är lätt att önska att man inte behövde gå igenom vissa saker.
Man skulle vilja ångra förhållanden, klippa bort människor och undvika händelser men någonstans har detta ändå format en och det är jag tacksam för.
Men en sak som jag verkligen skulle skicka med mina framtida barn är verkligen vikten i att alltid älska sig själv och att vara sin egen bästavän. Ta hand om kroppen du fått, älska den och vörda den.
Den är din bästavän, glöm aldrig det!
X
Kommentarer
Trackback
