Det började vid 16-tiden på jobbet då jag kände att jag fick ont i min högra sida av magen. Där och då tänkte jag att jag hade lite för tajta byxor, ett hårt bälte och att det skulle bli bättre när jag kom hem. 

Kom hem lite efter 17 och bytte byxor direkt. Då blev det nästan värre direkt. Tänkte att jag skulle värma min vetekudde och sova en timme så kanske det försvann men kunde knappt lägga mig ner utan att det gjorde fruktansvärt ont. Böja mig fram och röra på mig gjorde både ont och tog mycket kraft. Hör började det även göra ont bak mot ryggen/ sidan. 

Jag kände mig skakig och illamående så jag ringde min mamma för att kolla vad hon trodde det kunde vara. Mamma tyckte jag skulle ringa 1177 vilket J hjälpte mig göra.  

Älskar 1177 men fan vilka långa köer det alltid är. Hade plats 47 så fick prata med en sjuksköterska efter kanske 35 minuter. Hon sa att det inte var normalt att ha såhär ont så hon rådde oss att åka in. 

Väl på sjukhuset fick jag snabbt komma in till två sjuksköterskor och där blev läget ännu värre. Att stå var ett helvete och jag fick konstant ha min vänstra arm tryckandes mot smärtan och jag kunde mer eller mindre bara ligga helt ihopkrupen.

 

Jag tror vi kom in runt 18-tiden och fick prata med en läkare först 01-tiden. Då var jag ändå andra person prio. Självklart förstår jag att olyckor händer och att andra som behöver mer hjälp går före, men när man ligger och knappt kan andas för att det gör så ont, då blir man ganska bitter på sjukvården. 

En annan sak jag också måste skriva av mig om var beteendet hos sjuksköterskorna. Tror jag träffade omkring 5-6 st. Vissa var jätte bra medan andra borde ta sig en tankeställare hur man beter sig. 

• En av dem ansåg sig ha rätt att ge mig en lös diagnos att det var problem med gallan. 

• En annan ansåg sig ha rätt att säga att det lutar mot urinvägsinfektion + stöta på min pojkvän när jag ligger två meter bort. 
  

Jag har varken kunskap inom deras utbildningsområdet eller någon direkt kunskap om sjukdomar för den delen. Men om de inte har rätt att meddela mig vad proverna visar, då det bara är en läkare som får prata med en patient om det, ja då kanske man inte ska säga något alls. 

I vilket fall, 

Till sist (efter sju timmar) fick jag ju prata med läkaren som inte alls trodde det var problem med varken gallan eller en urinvägsinfektion (suck) utan istället njuren som knasade. 

Fick åka hem 02.00. Trött och hungrig. Kan ju tilläggas att jag inte ätit sedan 12.00. 

Blev att stanna hemma från jobbet igår och tyvärr även idag då det som tur är blivit bättre, men samtligt är smärtan kvar och gör jag vissa rörelser känns det som en kniv i sidan och ryggen. 

Har fått medicin som jag hoppas ska börja hjälpa och så väntar jag på en kallelse för röntgen där läkaren vill kolla hur det ser ut. 

Inga bra två dagar med andra ord men hoppas att det ska bli bra snart. Klättrar på väggarna här hemma och vill bara tillbaka till rutiner. 

Nu ska jag försöka sova lite till, 

Ta hand om er och så hörs vi snart igen!

X